Difference between revisions of "Spelbakgrund"

From Cantr II Wiki
Jump to: navigation, search
 
Line 1: Line 1:
−
More than a year ago, I decided to write a 2.0 version of Cantr. This never finished, but here's a background of the game I wrote for that purpose - it might give you some more insights in the game. For further background, definitely check out the [[Cantr Webzine]]!
+
För mer än ett år sedan, bestämde jag mig för göra en version 2.0 utav Cantr. Detta blev aldrig klart, men här är bakgrunden till spelet som jag skrev av den orsaken. Det kan ge dig lite insikt i spelet. För ytterligare bakgrund, kolla definitivt in  [[Cantr Webzine]]!
  
−
The development of Cantr has now gone through a number of distinct phases. A brief overview of this background is useful when participating in the development of Cantr II 2.0 - you will have an idea of what I (Jos) am coming from.
 
  
−
The crucial predecessor of Cantr was a game that had nothing to do with online roleplaying. From as long as I can remember, I have been playing a lot with lego. We used to build cities or ships or whatever we could come up with, and both I and a friend had quite a lot of it and always received new lego for our birthdays. Whereas I would always break everything down again - especially because I simply had to clean up my room again - my friend had a special room for the lego and the city we built there, we did not break down and we just kept playing with it. Then, at some point - and this was the crucial turn - either one of us came up with the idea to use Monopoly money in our game. From now on, we had to pay if we wanted to use new bricks. Perhaps not the money itself was so crucial, as well the way we used it - we did not give the players any money, but each individual character. We gave names to each little character (puppet, or whatever you would call it - we used the term 'poppetje', which is Dutch for little puppet) and made piles on a shelf with the Monopoly banknotes and a label on it to identify the owner.  
+
Utvecklingen utav Cantr har nu genomgått några skiljda faser. En enkel översikt av bakgrunden är användbar när du deltar i utvecklingen utav Cantr II 2.0 - du kommer att ha en idé om vad JAG (Jos) kommer från.
 +
  
−
With this start - individualised money and a permanent city - we had the start of what became one continuous story, to continue over something like ten years. Once we restarted when that friend moved to another house, but from then on, we kept playing and playing the same story. Almost every Saturday, and several days a week during our holidays, we would spent playing with the lego, even when we went through highschool and university. And because we had this continuous timeline, and we learned more and more about how the real world worked, our game developed in a complex society, with different cities and governments, as well as a wide variety of companies, newspapers, libraries, etc. etc. Our administration took as much space as the lego itself. The piles of notes were replaced by banking programs developed ourselves in Pascal, used by a number of different banks. International relations - between the cities -, business development, espionage affairs, revolutions, social security policies, police investigations, crime, ... it all became part of our little game.  
+
Den avgörande föregångaren till Cantr var ett spel som inte hade något med online-rollspel att göra. Så långt tillbaka jag kan minnas så har jag lekt mycket med Lego. Vi brukade bygga upp städer eller skepp eller vad vi nu kunde komma på. Och både jag och mina  vänner hade ganska mycket och fick alltid mer vid födelsedagar. Medans jag fick plocka isär allt igen, speciellt då jag skulle städa mitt rum, hade min vän ett speciellt rum till Logot och staden vi byggde där, vi plockade aldrig ner det och vi fortsatte bara leka med det. Sedan, vid en viss tidpunkt (och detta var en betydande vändning) kom någon utav oss på idén att använda Monopol pengar i vårat spel. Från och med nu fick vi betala om vi ville använda nya delar. Kanske var inte pengarna i sig så betydande eller vad vi använde det till, vi gav inte spelarna några pengar utan varje individuell karaktär. Vi gav namn till varje liten karaktär (marionett, eller vad du vill kalla det. Vi använde termen 'poppetje', vilket är Holländska för liten marionett) och gjorde högar på en hylla med Monopol pengar och en lapp på det för att identifiera ägaren.
  
−
The game also had problems, however. We were playing around 150 or 200 characters with just three or four players, making it difficult to play them really as individual characters with individual goals - which was a strong rule we always applied. Never were you allowed to play your characters as just a group, as revolt etc. would become way too easy that way. This is what has been called the 'capital rule' in the last version of Cantr II. Because we had so few players, it became difficult to play the characters actively enough. Hence, we wanted more players - but how do you find anyone else at highschool age who is going to share his Saturday with you playing with the lego? Another problem was that the lego bricks were finite in number. Hence, once all bricks were used in buildings and vehicles, etc., it became very difficult to make any further progress and the whole manufacturing part of the economy did not exist. All economy was service-sector, basically. Thirdly, with us going further in our real lives, it became more and more difficult to meet regularly at this one location to play, so we ended up playing once every couple of months, which made progress in the game extremely slow, and we almost started to forget who our own characters were, or what their names were.
 
  
−
Because of those problems, I started to search for a replacement of the lego game. Our game was unique in the sense that we could play all parts of a complete society - government, bankers, businessmen, criminals, army generals, etc. - and that we were experimenting with different types of governmental organisations - democracy, dictatorship, anarchy, monarchy. Everything was built up by us and we could participate in it all, which made it a very exciting game. We could play all these roles that one cannot - at least not simultanuously - play in real life. The solution for the limited number of bricks seemed to be to program the world in the computer; the solution for the lack of players and the problem of a fixed location seemed to be the internet. Hence, I started thinking about an internet version of the game.  
+
Med denna start (individualiserade pengar och en permanent stad) hade vi starten av vad som blev en rullande historia, som fortsatte under ungefär tio år. När vi hade startade om när den vännen hade flyttat till ett annat hus, fast frånomed nu, fortsatte vi med att spela och spela samma historia. Nästan varje lördag och flera dagar under ledigheter, kunde vi spendera på att leka med legot, även när vi gick igenom Högstadiet, Gymnasiet och Högskola. Och eftersom vi hade denna fortlöpande tidlinje och vi lärde oss mer och mer om hur den verkliga världen fungerade, utvecklades vårat spel till ett komplext samhälle, med skiljda städer och regeringar, likväl en mångfald av olika företag, tidningar, bibliotek m.m. m.m. Vår administration tog lika mycket plats som legot i sig. Högarna av pengar blev utbytta utav ett bank program utvecklat av oss själva i Pascal, använt utav några skiljda banker. Internationella relationer (mellan städerna), företagsutveckling, spionaffärer, revolutioner, socialförsäkringar, polisutredningar, brott... allt det blev en del utav vårat lilla spel.
  
−
In the meantime I had started playing an online Startrek-based roleplaying game, whereby players play by writing little parts of the plot, those parts that involve their own character. Although this was really nice, it missed a lot of the unique features of the lego, but it did help me work out an alternative system. I wanted players to be more restricted by their environment (if you wanted to play a Startrek hero, you just had to write you were a hero ... if you wanted to be a lego hero, you had to be pretty smart), and a game in which the players develop their environment. So what I did was as follows: I made a map on paper that I would use to define the world; I asked players to just write the actions of their characters, but they could not write the results - I would tell them; they would send in their texts to me, and I would reply by writing the result. E.g. if character A talks to character B, I'd write to character B: "Character A says ...". In other words, every single action had to go through my hands. I started with just about three players and kept going for a couple of weeks, and then decided that it did not work at all and stopped. It was too demanding on the gamemaster's side. So that was the short life of Cantr I (called just Cantr, of course).
 
  
−
Then, I discovered PHP and mySQL, and I just had a new internet connection at home, making it possible to set up my own server and run a game from there. In about two weeks I wrote the basic game and started opening it up. First just myself, then one or two new players that I already knew, and then gradually new players started to find it on the web and dropped in. Now, this game - about which you can find more details on its website - has been running for over two years. The code has been added to all this time, and the game administration has grown from being just me to a full staff of about 20 people, divided in a number of departments, that work hard to keep the game, with now about 500 players and 2400 characters, running. This game, named Cantr II, has a continuous timeline from the start, which has to be continued into the new version. Cantr II 2.0 will be a complete replacement of the code behind the game, and the interface, but not of the game itself. Players, characters, and staff will be transferred to the new game, once it's opened. I will now leave out details of this game, as it will come up in numerous texts and discussions on this page, and because one can read about it on their site, Cantr, or one can simply play the game.  
+
Spelet hade ändå även problem. Vi spelade runt 150 till 200 karaktärer med bara tre eller fyra spelare, vilket gjorde det svårt att spela dom som egna individer med egna individuella mål (vilket var en viktig regel vi alltid tillämpade). Aldrig var du tillåten att spela dina karaktärer som bara en grupp, som vid uppror etc. kunde bli för enkelt på det sätt. Detta är vad som kallas 'capital rule' i den senaste versionen utav Cantr II. Eftersom vi hade så få spelare, blev det svårt att spela karaktärerna tillräckligt aktivt. Därav ville vi ha fler spelare, men var finner du någon i Högstadie-/Gymnasieåldern som vill dela lördagarna med dig och leka med Lego? Ett annat problem var att Legobitarna var av bestämt antal. Därav är alla delar var användna till hus och fordon, etc..., blev det svårt att få någon fortsatt utveckling och hela producerande delen utav ekonomin existerade inte. All ekonomi var i service sektorn, huvudsakligen. För det tredje, med oss som fortsätter i våra liv, blev det svårare och svårare att träffas regelbundet vid denna plats för att spela, så vi hamnade vid att spela en gång per några månader, vilket gjorde utvecklingen i spelet extremt långsamt, och vi började nästa glömma bort vilka våra egna karaktärer var och vad deras namn var.
  
−
Jos Elkink, Dublin, October 23, 2003
+
 
 +
Pågrund utav dessa problem, började jag leta efter en ersättare till Legot. Vårat spel var unikt i det att vi kunde spela alla delar av ett komplext samhälle (regering, bankmän, företagare, kriminella, amré generaler osv...) och det att vi experimenterade med olika sorters statskick (demokrati, diktatur, anarki, monarki). Allt var uppbyggt utav oss och vi kunde delta i allt det, vilket gjorde det till ett väldigt intressant spel. Vi kunde spela alla dessa roller som man inte kan (iallafall inte samtidigt) i det verkliga livet. Lösningen på begränsningen utav antalet delar verkade vara att programmera in världen i datorn, lösningen på för lite spelare och problemet med en fast plats verkade vara Internet. Därav startade jag fundera ut en internet version utav spelet.
 +
 
 +
 
 +
Under tiden så hade jag börjat spela ett online Startrek baserat spel, där spelare spelar genom att skriva små delar utav en konspiration, dessa delar som involverar deras egna karaktärer. Fast detta var riktigt kul, saknades en massa utav den unika omgivningen (om du viljat spela en Startrek hjälte, skrev du bara in det att du var en hjälte... om du ville vara en Lego hjälte var du tvungen till att vara ganska smart), och ett spel där spelare utvecklade deras egna omgivning. Så vad jag gjorde var följande: Jag gjorde en karta på ett papper som jag kunde använda för att definiera världen; I sa till spelarna till att bara skriva deras karaktärers aggerande, men dom kunde inte skriva resultatet, jag sa det till dom; dom skulle skicka in till mig deras text och jag skulle svara med resultatet. T. ex. om karaktär A pratar med karaktär B, Skrev jag till karaktär B: "Karaktär A säger...". Med andra ord, varje händelse var tvunget att gå via mig. Jag började med bara tre spelare och fortsatte i ett par veckor, och bestämde att det inte alls funkade och slutade. Det var för krävande för spelledaren. Så, det var det korta livet för Cantr I (kallades bara Cantr, givetvis).
 +
 
 +
 
 +
Då, upptäckte jag PHP och mySQL, och jag hade precis fått en ny internet kontakt hemma, vilket gjorde det möjligt att sätta upp min egna server och köra spelet därifrån. På ungefär två veckor skrev jag grundspelet och började öppna det. Till en början bara mig själv, sedan en eller två nya spelare som jag redan kände, och sedan gradvis nya spelare började hitta till det på internet och droppa in. Nu har detta spel (vilket du kan finna mer om dess hemsida) varit uppe i över två år. Kod har lagts till all denna tid, och spel-administrationen har växt från bara mig till en personal på omkring 20 personer, delade i ett par departement, som arbetar hårt med att hålla i spelet, med nu omkring 500 spelare och 2400 karaktärer, under tiden. Detta spel, kallat Cantr II, har en fortgående tidlinje från starten, vilket måste fortsätta in i nästa version. Cantr II 2.0 kommer att bli en full ersättning av koden bakom spelet, och programmet, fast inte spelet i sig självt. Spelare, karaktärer och personal kommer att förflyttas över till det nya spelet, när det har öppnats. Jag kommer att lämna ute detaljer om spelet, då det kommer att dyka upp i flertalet texter och diskussioner på dessa sidor, och även för att man kan läsa om det på deras sida, Cantr, eller man kan helt enkelt spela spelet.
 +
 
 +
 
 +
Jos Elkink, Dublin, Oktober 23, 2003

Revision as of 12:01, 19 October 2006

För mer än ett år sedan, bestämde jag mig för göra en version 2.0 utav Cantr. Detta blev aldrig klart, men här är bakgrunden till spelet som jag skrev av den orsaken. Det kan ge dig lite insikt i spelet. För ytterligare bakgrund, kolla definitivt in Cantr Webzine!


Utvecklingen utav Cantr har nu genomgått några skiljda faser. En enkel översikt av bakgrunden är användbar när du deltar i utvecklingen utav Cantr II 2.0 - du kommer att ha en idé om vad JAG (Jos) kommer från.


Den avgörande föregångaren till Cantr var ett spel som inte hade något med online-rollspel att göra. Så långt tillbaka jag kan minnas så har jag lekt mycket med Lego. Vi brukade bygga upp städer eller skepp eller vad vi nu kunde komma på. Och både jag och mina vänner hade ganska mycket och fick alltid mer vid födelsedagar. Medans jag fick plocka isär allt igen, speciellt då jag skulle städa mitt rum, hade min vän ett speciellt rum till Logot och staden vi byggde där, vi plockade aldrig ner det och vi fortsatte bara leka med det. Sedan, vid en viss tidpunkt (och detta var en betydande vändning) kom någon utav oss på idén att använda Monopol pengar i vårat spel. Från och med nu fick vi betala om vi ville använda nya delar. Kanske var inte pengarna i sig så betydande eller vad vi använde det till, vi gav inte spelarna några pengar utan varje individuell karaktär. Vi gav namn till varje liten karaktär (marionett, eller vad du vill kalla det. Vi använde termen 'poppetje', vilket är Holländska för liten marionett) och gjorde högar på en hylla med Monopol pengar och en lapp på det för att identifiera ägaren.


Med denna start (individualiserade pengar och en permanent stad) hade vi starten av vad som blev en rullande historia, som fortsatte under ungefär tio år. När vi hade startade om när den vännen hade flyttat till ett annat hus, fast frånomed nu, fortsatte vi med att spela och spela samma historia. Nästan varje lördag och flera dagar under ledigheter, kunde vi spendera på att leka med legot, även när vi gick igenom Högstadiet, Gymnasiet och Högskola. Och eftersom vi hade denna fortlöpande tidlinje och vi lärde oss mer och mer om hur den verkliga världen fungerade, utvecklades vårat spel till ett komplext samhälle, med skiljda städer och regeringar, likväl en mångfald av olika företag, tidningar, bibliotek m.m. m.m. Vår administration tog lika mycket plats som legot i sig. Högarna av pengar blev utbytta utav ett bank program utvecklat av oss själva i Pascal, använt utav några skiljda banker. Internationella relationer (mellan städerna), företagsutveckling, spionaffärer, revolutioner, socialförsäkringar, polisutredningar, brott... allt det blev en del utav vårat lilla spel.


Spelet hade ändå även problem. Vi spelade runt 150 till 200 karaktärer med bara tre eller fyra spelare, vilket gjorde det svårt att spela dom som egna individer med egna individuella mål (vilket var en viktig regel vi alltid tillämpade). Aldrig var du tillåten att spela dina karaktärer som bara en grupp, som vid uppror etc. kunde bli för enkelt på det sätt. Detta är vad som kallas 'capital rule' i den senaste versionen utav Cantr II. Eftersom vi hade så få spelare, blev det svårt att spela karaktärerna tillräckligt aktivt. Därav ville vi ha fler spelare, men var finner du någon i Högstadie-/Gymnasieåldern som vill dela lördagarna med dig och leka med Lego? Ett annat problem var att Legobitarna var av bestämt antal. Därav är alla delar var användna till hus och fordon, etc..., blev det svårt att få någon fortsatt utveckling och hela producerande delen utav ekonomin existerade inte. All ekonomi var i service sektorn, huvudsakligen. För det tredje, med oss som fortsätter i våra liv, blev det svårare och svårare att träffas regelbundet vid denna plats för att spela, så vi hamnade vid att spela en gång per några månader, vilket gjorde utvecklingen i spelet extremt långsamt, och vi började nästa glömma bort vilka våra egna karaktärer var och vad deras namn var.


Pågrund utav dessa problem, började jag leta efter en ersättare till Legot. Vårat spel var unikt i det att vi kunde spela alla delar av ett komplext samhälle (regering, bankmän, företagare, kriminella, amré generaler osv...) och det att vi experimenterade med olika sorters statskick (demokrati, diktatur, anarki, monarki). Allt var uppbyggt utav oss och vi kunde delta i allt det, vilket gjorde det till ett väldigt intressant spel. Vi kunde spela alla dessa roller som man inte kan (iallafall inte samtidigt) i det verkliga livet. Lösningen på begränsningen utav antalet delar verkade vara att programmera in världen i datorn, lösningen på för lite spelare och problemet med en fast plats verkade vara Internet. Därav startade jag fundera ut en internet version utav spelet.


Under tiden så hade jag börjat spela ett online Startrek baserat spel, där spelare spelar genom att skriva små delar utav en konspiration, dessa delar som involverar deras egna karaktärer. Fast detta var riktigt kul, saknades en massa utav den unika omgivningen (om du viljat spela en Startrek hjälte, skrev du bara in det att du var en hjälte... om du ville vara en Lego hjälte var du tvungen till att vara ganska smart), och ett spel där spelare utvecklade deras egna omgivning. Så vad jag gjorde var följande: Jag gjorde en karta på ett papper som jag kunde använda för att definiera världen; I sa till spelarna till att bara skriva deras karaktärers aggerande, men dom kunde inte skriva resultatet, jag sa det till dom; dom skulle skicka in till mig deras text och jag skulle svara med resultatet. T. ex. om karaktär A pratar med karaktär B, Skrev jag till karaktär B: "Karaktär A säger...". Med andra ord, varje händelse var tvunget att gå via mig. Jag började med bara tre spelare och fortsatte i ett par veckor, och bestämde att det inte alls funkade och slutade. Det var för krävande för spelledaren. Så, det var det korta livet för Cantr I (kallades bara Cantr, givetvis).


Då, upptäckte jag PHP och mySQL, och jag hade precis fått en ny internet kontakt hemma, vilket gjorde det möjligt att sätta upp min egna server och köra spelet därifrån. På ungefär två veckor skrev jag grundspelet och började öppna det. Till en början bara mig själv, sedan en eller två nya spelare som jag redan kände, och sedan gradvis nya spelare började hitta till det på internet och droppa in. Nu har detta spel (vilket du kan finna mer om dess hemsida) varit uppe i över två år. Kod har lagts till all denna tid, och spel-administrationen har växt från bara mig till en personal på omkring 20 personer, delade i ett par departement, som arbetar hårt med att hålla i spelet, med nu omkring 500 spelare och 2400 karaktärer, under tiden. Detta spel, kallat Cantr II, har en fortgående tidlinje från starten, vilket måste fortsätta in i nästa version. Cantr II 2.0 kommer att bli en full ersättning av koden bakom spelet, och programmet, fast inte spelet i sig självt. Spelare, karaktärer och personal kommer att förflyttas över till det nya spelet, när det har öppnats. Jag kommer att lämna ute detaljer om spelet, då det kommer att dyka upp i flertalet texter och diskussioner på dessa sidor, och även för att man kan läsa om det på deras sida, Cantr, eller man kan helt enkelt spela spelet.


Jos Elkink, Dublin, Oktober 23, 2003

Retrieved from "http://wiki.cantr.net/index.php?title=Spelbakgrund&oldid=18352"